De senaste åren har uttrycket “herstory” uppmärksammats – en reaktion på att alltför få röster från kvinnor finns representerade i historien (history). Så vad passar bättre än att idag, på Internationella Kvinnodagen, dela berättelsen om Antiochis av Tlos, en framstående kvinnlig auktoritet inom medicin för +2000 år sedan.
1892 fann en österrikisk expedition en piedestal i Lykien – dagens södra Turkiet. Den tillhörande statyn var borta, men en inskription fanns kvar på ruinerna som går tillbaka till 1:a århundradet f.Kr. – med andra ord mer än 2000 år sedan. Inskriptionen lyder:
"Antiochis av Tlos, dotter till Diodotus, prisad av rådet och folket i Tlos för hennes erfarenhet av läkarens konst, har rest denna staty av sig själv".
Experter menar att språket i inskriptionen kan betyda att Antiochis hade den officiella positionen som stadsläkare, då texten liknar inskriptioner av andra stadsläkare under samma epok. Dessa läkare anställdes av kommunfullmäktige, beviljades lön och hade ansvar för vissa offentliga uppgifter.
Antiochis började troligen sin utbildning och arbetade tillsammans med sin pappa (det finns kända texter även om Diodotus), men gick sedan vidare till en egen praktik, där hon utvecklade flera framstående kunskaper på egen hand.
Till skillnad från många andra kvinnliga läkare i det antika Rom och Grekland arbetade Antiochis inte främst med förlossning. Istället fokuserade hon på och behandlade sjukdomar som drabbade både kvinnor och män..
Hennes rykte växte över stora delar av världen och långt förbi hennes egen livstid. Flera viktiga medicinska skribenter och läkare hänvisade till henne som en auktoritet för hennes arbete, botemedel och behandlingar, och beskrev också att Antiochis hade människor som arbetade för henne.
Det faktum att hon själv såg till att få sin staty rest betyder att Antiochis hade gott om pengar och ville publicera sina prestationer.
Stora framsteg har gjorts de senaste två decennierna när det gäller att hitta och tolka de fragmentariska källorna om kvinnliga läkare som är utspridda i både tid och rum. Rebecca Flemming, forskare och universitetslektor i antik historia vid Jesus College, Cambridge, menar att det nu är ett väletablerat faktum att kvinnor praktiserade medicin i den antika världen, och att ett mer inkluderande, mindre sexuellt segregerat förhållningssätt till utövandet av medicin var praxis under antiken, till skillnad från vad som skulle komma att dyka upp senare. Att det skedde vet vi, och samhället har fortfarande inte nått de mål som borde vara självklara. Just därför är Internationella Kvinnodagen så viktig.
